Björnungen Brumles vintersömn
Djupt inne i tallskogen blev dagarna kortare och nätterna längre. De sista bären var uppätna, de sista nötterna var hittade, och luften doftade kallt och rent, som insidan av en snöboll.
– Vintern är på väg, sa mamma Björn. Nu är det dags för vår långa sömn.
Björnungen Brumle hade aldrig sovit vintersömn förut. – Hur lång är en lång sömn? frågade han.
– Så lång att snön hinner komma och gå, sa mamma Björn. Så lång att du hinner växa lite. Och när du vaknar är det vår.
Idet låg i sluttningen, under rötterna på en hög tall. Där inne var det torrt och halvmörkt och tyst. Mamma Björn hade bäddat med barr, mjukt gräs och ett tjockt lager mossa, så det var som en stor brun säng.
Brumle gick runt, runt i idet. Han nosade på mossan. Han klappade på gräset. Han lade sig på ena sidan, sedan på den andra, sedan på rygg med tassarna i luften.
– Jag är inte sömnig än, sa han.
– Kom och titta på snön då, sa mamma Björn.
De satte sig i öppningen till idet. Utanför singlade de allra första snöflingorna ner mellan tallarna. De föll sakta, sakta och snurrade i luften som små fjädrar. De landade på grenarna. De landade på marken. En landade precis på Brumles nostipp, och det kittlades.
Skogen blev alldeles tyst. Snö gör allting tyst. Det blåste inte och ingen fågel sjöng, det hördes bara det mjuka suset när snöflingor lade sig på snöflingor.
Brumles ögon började kännas tunga. – Snön gör mig sömnig, sa han.
– Det är det snön är till för, sa mamma Björn mjukt.
Hon ledde honom tillbaka till den stora bruna sängen, och de kröp ihop tillsammans. Brumle tryckte ryggen mot mammas varma, runda mage. Han hörde hennes hjärta slå dunk, dunk, dunk, lugnt och jämnt, som en trumma långt borta.
– Är du här när jag vaknar? frågade Brumle.
– Precis här, sa mamma Björn. Hela vintern lång.
Brumle log ett sömnigt leende. Ute fortsatte snön att falla och täckte skogen med ett mjukt vitt täcke. Inne i idet var det varmt. Och björnungen Brumle gled in i den längsta, mjukaste sömnen av alla, och drömde om vårblommor och honung.
Fler godnattsagor
- Smulan säger godnatt till månenEn lugn godnattsaga om kattungen Smulan, som sitter i fönstret och säger godnatt till månen, stjärnorna och hela det sovande huset.
- Bosse räknar stjärnorEn godnattsaga om valpen Bosse, som ligger på den mjuka kullen och räknar stjärnor och små lysmaskar tills han somnar.
- Lilla kaninens lövtäckeEn mysig höstsaga om en liten kanin som samlar mjuka löv till ett täcke och somnar under det stora trädet.
- Tvättbjörnen Tusse och skattkorgenEn godnattsaga om tvättbjörnen Tusse, som plockar ner dagens små skatter i sin korg och säger tack för dagen innan han somnar.
- Apan Kiki och regnets vaggvisaEn lugn godnattsaga om lilla apan Kiki, som ligger i sin lövhängmatta och lyssnar på regnet som sjunger en vaggvisa i regnskogen.
- Igelkotten Piggelin och mossbäddenEn mysig godnattsaga om lilla igelkotten Piggelin, som bäddar en mjuk mossbädd under en stor röd svamp och somnar bland lysmaskarna.
- Lilla ugglan Hoa och det sömniga trädetEn lugn godnattsaga om Hoa, en fluffig ugglunge som lyssnar på när det gamla trädet nynnar en vaggvisa och kryper ner i sitt mjuka bo.
- Sköldpaddan Sakta och månskenshavetEn rofylld godnattsaga om den lilla havssköldpaddan Sakta, som lyssnar på de långsamma vågorna på en månbelyst strand och låter havet sjunga henne till sömns.
- Lammet Ulla och räven RufusEn ömsint godnattsaga om två bästa vänner, lammet Ulla och rävungen Rufus, som räknar stjärnor på ängen och somnar sida vid sida.