Lammet Ulla och räven Rufus

På en vid grön äng full av klöver och små lila blommor bodde ett lamm som hette Ulla och en rävunge som hette Rufus. Ulla var vit och ullig och mjuk som ett moln. Rufus var röd och kvick, med en yvig svans som hade en vit spets, som en pensel doppad i mjölk.
De var bästa vänner. Varje dag lekte de på ängen. De lekte kurragömma i det höga gräset. De sprang i kapp till den gamla stenen och tillbaka. De lyssnade på bina, tittade på fjärilarna och låg på rygg och gissade vad molnen liknade.
Den kvällen gick solen ner på en himmel av rosa och guld, och ängen blev mjuk och blå.
– Jag vill inte gå hem än, sa Rufus.
– Inte jag heller, sa Ulla. Vi stannar här och räknar stjärnor.
Så de lade sig tillsammans i det höga, mjuka gräset. Det doftade klöver och sommar. Över dem blev himlen mörkare och mörkare, och stjärnorna började synas.
– En, sa Ulla, när den första stjärnan tindrade.
– Två, sa Rufus. Tre. Fyra.
– Fem, sa Ulla, sex, sju.
Stjärnorna kom fortare än de hann räkna. Stora och små, klara och blyga. Sedan steg månen upp över kullen, rund och gyllene, och den tittade ner på de två vännerna som om den log mot dem.
– Månen har kommit för att säga godnatt, sa Ulla.
– Godnatt, måne, sa Rufus, och han gäspade så stort att Ulla kunde se alla hans små vita tänder.
Nattluften blev sval. Ulla hasade sig närmare Rufus, och Rufus lade sin yviga svans runt dem båda, som en varm röd halsduk. Ullas ull var mjuk mot Rufus kind. Rufus päls var varm mot Ullas öra.
– Ulla? viskade Rufus.
– Ja?
– Jag är glad att du är min vän.
– Jag är också glad att du är min vän, viskade Ulla.
Syrsorna sjöng sin tysta sång, tsirp, tsirp, tsirp. Gräset vajade stilla i brisen. En liten lila blomma nickade med huvudet, som om den också började bli sömnig.
Ulla slöt ögonen. Rufus slöt ögonen. De hade slutat räkna stjärnor för en stund sedan, men stjärnorna brydde sig inte om det. De fortsatte bara att lysa mjukt över ängen.
Och lammet och räven sov sida vid sida, varma och trygga, tills morgonsolen kom och väckte dem.
Fler godnattsagor
- Smulan säger godnatt till månenEn lugn godnattsaga om kattungen Smulan, som sitter i fönstret och säger godnatt till månen, stjärnorna och hela det sovande huset.
- Bosse räknar stjärnorEn godnattsaga om valpen Bosse, som ligger på den mjuka kullen och räknar stjärnor och små lysmaskar tills han somnar.
- Lilla kaninens lövtäckeEn mysig höstsaga om en liten kanin som samlar mjuka löv till ett täcke och somnar under det stora trädet.
- Tvättbjörnen Tusse och skattkorgenEn godnattsaga om tvättbjörnen Tusse, som plockar ner dagens små skatter i sin korg och säger tack för dagen innan han somnar.
- Apan Kiki och regnets vaggvisaEn lugn godnattsaga om lilla apan Kiki, som ligger i sin lövhängmatta och lyssnar på regnet som sjunger en vaggvisa i regnskogen.
- Igelkotten Piggelin och mossbäddenEn mysig godnattsaga om lilla igelkotten Piggelin, som bäddar en mjuk mossbädd under en stor röd svamp och somnar bland lysmaskarna.
- Lilla ugglan Hoa och det sömniga trädetEn lugn godnattsaga om Hoa, en fluffig ugglunge som lyssnar på när det gamla trädet nynnar en vaggvisa och kryper ner i sitt mjuka bo.
- Björnungen Brumles vintersömnEn varm godnattsaga om björnungen Brumle, som kryper ihop i ett ombonat ide när den första snön faller och sover bort den långa, mjuka vintern.
- Sköldpaddan Sakta och månskenshavetEn rofylld godnattsaga om den lilla havssköldpaddan Sakta, som lyssnar på de långsamma vågorna på en månbelyst strand och låter havet sjunga henne till sömns.