Lilla kaninens lövtäcke
Hösten hade kommit till skogen. Löven på det stora trädet hade blivit gula och orange och röda, och när vinden blåste seglade de ner, ett i taget, som små båtar i luften.
Lilla kaninen satt vid trädets fot och tittade på dem.
– Det börjar bli kallt på kvällarna, sa hon och drog upp nosen. Jag behöver ett täcke.
Så hon började samla löv. Ett gult löv, mjukt som en vante. Ett orange löv, varmt som en solnedgång. Ett rött löv med prickar, som hon tyckte extra mycket om.
Hon lade dem i en hög. Hon klappade på högen med tassarna. Hon hämtade fler.
En ekorre kom förbi med en ekollon i munnen.
– Vad gör du? frågade ekorren.
– Ett täcke, sa lilla kaninen. Av löv.
– Vad fint, sa ekorren och lade ner ekollonet bredvid högen. Här, en kudde till dina fötter.
Lilla kaninen log. Ett ekollon är ingen riktig kudde, men det var ändå snällt.
Himlen blev lila, och sedan mörkblå. En smal måne kom fram, som en skiva melon, och stjärnorna tändes en efter en.
– Nu är det läggdags, sa lilla kaninen till sig själv.
Hon kröp in under löven. Först tassarna. Sedan magen. Sedan ryggen. Till sist stack bara huvudet och de långa öronen upp.
Löven prasslade lite när hon rörde sig, ett mjukt, viskande ljud. Prassel, prassel. Sedan blev det tyst.
Det stora trädet stod alldeles stilla och höll vakt. Dess rötter var som armar runt henne, och stammen var bred och trygg att luta sig mot.
– Godnatt, trädet, viskade lilla kaninen.
Ett sista löv seglade ner från en gren, långsamt, långsamt, och landade precis på hennes axel, som om trädet ville stoppa om henne.
Lilla kaninen drog lövtäcket lite högre. Det var varmt där inne. Varmt och mjukt och luktade höst.
Hon tänkte på allt hon gjort under dagen: hoppat i gräset, ätit en klöverblomma, sett en fjäril, fått ett ekollon av en vän.
Det hade varit en bra dag.
Hennes ögon slöts. Öronen sjönk sakta ner, ett i taget, tills de vilade mot löven.
Och under det stora trädet, under den smala månen och alla stjärnorna, sov en liten kanin i sitt alldeles egna lövtäcke.
Godnatt, lilla kanin.
Fler godnattsagor
- Smulan säger godnatt till månenEn lugn godnattsaga om kattungen Smulan, som sitter i fönstret och säger godnatt till månen, stjärnorna och hela det sovande huset.
- Bosse räknar stjärnorEn godnattsaga om valpen Bosse, som ligger på den mjuka kullen och räknar stjärnor och små lysmaskar tills han somnar.
- Tvättbjörnen Tusse och skattkorgenEn godnattsaga om tvättbjörnen Tusse, som plockar ner dagens små skatter i sin korg och säger tack för dagen innan han somnar.
- Apan Kiki och regnets vaggvisaEn lugn godnattsaga om lilla apan Kiki, som ligger i sin lövhängmatta och lyssnar på regnet som sjunger en vaggvisa i regnskogen.
- Igelkotten Piggelin och mossbäddenEn mysig godnattsaga om lilla igelkotten Piggelin, som bäddar en mjuk mossbädd under en stor röd svamp och somnar bland lysmaskarna.
- Lilla ugglan Hoa och det sömniga trädetEn lugn godnattsaga om Hoa, en fluffig ugglunge som lyssnar på när det gamla trädet nynnar en vaggvisa och kryper ner i sitt mjuka bo.
- Björnungen Brumles vintersömnEn varm godnattsaga om björnungen Brumle, som kryper ihop i ett ombonat ide när den första snön faller och sover bort den långa, mjuka vintern.
- Sköldpaddan Sakta och månskenshavetEn rofylld godnattsaga om den lilla havssköldpaddan Sakta, som lyssnar på de långsamma vågorna på en månbelyst strand och låter havet sjunga henne till sömns.
- Lammet Ulla och räven RufusEn ömsint godnattsaga om två bästa vänner, lammet Ulla och rävungen Rufus, som räknar stjärnor på ängen och somnar sida vid sida.