Tvättbjörnen Tusse och skattkorgen

Tvättbjörnen Tusse bodde i ett ihåligt träd mitt i skogen. Där inne var det mysigt. Golvet var täckt av mjuk mossa, och på en liten pinne hängde en lykta som lyste varmt och gult.

Varje dag gick Tusse ut och letade efter skatter. Inte guld eller diamanter, nej. Tusses skatter var mycket finare än så.

Nu var det kväll, och Tusse kom hem med fickorna fulla. Han satte sig bredvid sin flätade korg och gäspade.

– Nu ska vi se, sa han. Vad hittade jag i dag?

Han tog fram en sten. Den var slät och grå och glänste lite i lyktans sken.

– Den här hittade jag vid bäcken, sa Tusse. Vattnet hade gjort den alldeles mjuk och rund. Tack, bäcken.

Han lade stenen i korgen.

Sedan tog han fram en kotte. Den var brun och knottrig och luktade gran.

– Den här ramlade ner precis framför mina tassar, sa Tusse. Som en present. Tack, granen.

Kotten fick ligga bredvid stenen.

Till sist tog han fram en fjäder. Den var vit och lätt, så lätt att den nästan flög iväg när Tusse andades ut.

– Och den här, sa han och log, den hittade jag när en liten fågel flög förbi och sjöng. Tack, lilla fågel.

Han lade fjädern försiktigt överst i korgen, så att den inte skulle skrynklas.

Utanför trädet hade stjärnorna tänts. Skogen var tyst. Bara en uggla hoade långt borta, mjukt och lugnt: hoo, hoo.

Tusse lade tassarna på korgkanten och tittade på sina skatter. En sten från bäcken. En kotte från granen. En fjäder från en fågel.

– Det var en fin dag, sa han.

Han gäspade igen, så stort att randerna på svansen fick sig en skakning. Sedan lade han hakan mot korgen. Den var varm av hans egna tassar.

– Godnatt, stenen, viskade han. Godnatt, kotten. Godnatt, fjädern.

Lyktan fladdrade lite, som om den också höll på att somna.

– I morgon, mumlade Tusse, ska jag leta efter … kanske en snäcka … eller ett löv som är format som ett hjärta …

Han hann inte säga mer. Hans ögon slöts, och han andades långsamt, in och ut, med nosen nära sina små skatter.

Och skogen sov, och ugglan sov, och lyktan lyste svagt, svagt, tills det var morgon igen.

Godnatt, Tusse.