Igelkotten Piggelin och mossbädden

I utkanten av skogen, där ormbunkarna växer höga och mossan ligger tjock, bodde en liten igelkott som hette Piggelin. Hon hade en spetsig nos, två runda öron och en päls av mjuka bruna taggar som prasslade när hon gick.

Det hade varit en lång och glad dag. Piggelin hade nosat runt den gamla stenmuren, hittat tre blanka skalbaggsskal och rullat nerför gräsbacken två gånger, bara för att det var roligt. Nu sjönk solen bakom träden, och himlen blev blå som blåbär.

– Nu är det dags att bädda, viskade Piggelin för sig själv.

Hon visste precis vart hon skulle gå. Under den stora röda svampen med vita prickar fanns en liten grop i marken. Där var det torrt, och svampen var som ett tak som skyddade mot daggen.

Först samlade Piggelin mossa. Hon drog loss en mjuk grön tuva vid roten av den gamla eken, och sedan en till, och en till. Hon bar dem en i taget och klappade ner dem i gropen. Klapp, klapp, klapp. Mossan var sval och doftade regn.

Sedan samlade hon löv. Orangea löv, gula löv och ett stort rött löv som såg ut som en liten hand som vinkade hejdå till sommaren. Hon stoppade in dem runt kanterna, så att bädden kändes som ett bo.

Då tändes lysmaskarna. En, två, tre små ljus svävade mellan ormbunkarna och blinkade långsamt, som om de sa: ”Godnatt, godnatt.”

– Godnatt, lysmaskar, sa Piggelin och gäspade en stor igelkottsgäspning.

Hon klättrade ner i sin mossbädd och vände sig tre varv, så som igelkottar gör. Hon drog det röda lövet över tårna som ett täcke. Någonstans långt borta hoade en uggla mjukt, ”ho, ho”, och vinden nynnade i trädtopparna.

Piggelin tänkte på sin dag. Skalbaggsskalen. Gräsbacken. Den varma solen på nosen. Det hade varit en fin dag, och i morgon skulle det bli en ny.

Sakta, sakta rullade Piggelin ihop sig till en rund, mjuk boll. Andetagen blev djupa och lugna. In, och ut. In, och ut.

Svampen stod över henne som en tyst vakt, lysmaskarna seglade förbi som små stjärnor, och hela skogen tycktes viska: ”Sov gott, lilla Piggelin.”

Och igelkotten Piggelin sov, trygg och varm, hela den milda natten.